Mona Høvring har nylig vært gjestelærer på Forfatterstudiet

Forfatterstudiet i Tromsø · mars 18, 2015

JHM: Du nevner noen ord som ofte er vanskelige å få til å funke maksimalt i et dikt. Eksempler: Hjerte, sjel, kropp, tårer, smerte, hud, sorg, ord, ordløs, munn, språk, drøm … Hvorfor er det slik, er det alltid slik, i det hele tatt. Kan du si mer om dette?

MH: I utgangspunktet kan alle ord brukes i et dikt, men det kan uansett være fint å bli oppmerksom på noen, ofte ubevisste, tilbøyeligheter mange har når de begynner å skrive poesi. Det gir, for eksempel, ikke nødvendigvis patos og mening og fylde om forfatteren skriver «smerte». En god øvelse kan være å forsøke å skrive fram smerten, uten å bruke ordet «smerte», skrive om sorgen, uten å bruke ordet «sorg», bare for å se hva som skjer med diktet da. Men, for all del, så lenge teksten viser en bevissthet om disse tinga, tenker jeg «feel free»; vri og vreng klisjeene, insister, bevis, og motbevis, og flesk gjerne til med grunnleggende god «himmel og hav og hjerte/smerte-poesi».

REVEUNGEN

Forfatterstudiet i Tromsø · februar 3, 2015

Det var seinsommer da reveungen lå der. Vi visste ikke hvorfor den gjorde det. Mamma fant den tidlig på morgenkvisten, på vei til åkeren. Da lå den ute på tunet, sammenkrølla, vi trudde den var død, se her ropte mamma, og jeg løp bort, så, og der lå den, skittenrød, og så ørliten at jeg ikke hadde sett noe så lite og levende noen gang før. Trist, sa mamma, tok den i nakkeskinnet for å hive den bort, men da lagde den en lyd som både var et pip og et skrik, men så lavt at det også var en hvisken, og mamma dro handa til seg. Mammaen dens er nok ikke langt unna, sa mamma. Kan jeg klappe den? spurte jeg. Nei, da vil ikke mammaen dens ha den tilbake, sa mamma, og det syntes jeg var rart, for jeg har blitt klappa på av både tante og bestemor, bestemor pleier å stryke meg over håret og gi meg epler, men mamma vil alltid ha meg tilbake, hun er like lykkelig hver gang hun kommer bort til bestemor etter å ha vært ute på åkeren, hun har jord i håret og skitt på hendene, ansiktet er rødt og brunt, men hun vil alltid ha meg tilbake, jenta mi! roper hun alltid, og jeg løper bort og kaster meg i armene hennes, de gode armene som alltid tar imot fast og mjukt og ikke slipper før jeg gjør det. Jeg bøyde meg ned ved reven og sa: mammaen din kommer nok tilbake. Hun skal nok klemme deg som mammaen min klemmer meg. Og da så den opp på meg, det er jeg sikker på at den gjorde, de gule øya var så veldig mørke, jeg skjønte ikke at den engang klarte å se med noe som var så mørkt, og kanskje smilte den sånn som rever smiler. Nå må du bli med meg bort til bestemor så jeg får kommet i gang med arbeidet, sa mamma, og tok meg i handa.

Ei poetisk rundreise i språket

Forfatterstudiet i Tromsø · desember 13, 2014

av Unn Catodotter Fyllingsnes

Laurdag morgon siste helga i november. Klokka er litt over ti. Ein liten hær med poetar har innteke rommet med det runde bordet. Det er fyrste gongen Poetry Ride er i Noreg. For litt over ei veke sidan starta dei ferda i Riga. I år har den poetiske festivalen på hjul reist heile vegen for å ta avslutninga her hjå oss i Tromsø. Er du spent? Det er me! Då køyrer me!

I ein sjø av dårleg engelsk

Deltakarane som har reist ilag denne veka, har vorte godt kjende med kvarandre og kvarandre sine verk. Nye verk har vorte til, nye omsetjingar vart laga undervegs og fleire omsetjingar og dikt kjem til etterpå. Det er eit inspirerande prosjekt, også for poetane som deltek.

– Før sjølve festivalen tek til er det mykje arbeid med omsetjing, fortel tilretteleggjar Jenni Kallionsivu. Prosjektet vart starta av det finske instituttet i Estland men er no registrert i Finland. Sjølv er ho finsk men har vore busett i Estland over fleire år. Ho snakkar flytande estisk i tillegg til finsk. Alle landa dei er innom er representerte med ein poet, og fleire av dei som er med på ferda snakkar fleire språk, både baltiske og finsk. Men ikkje alle kan dei same språka, difor vert det mykje engelsk på reisa.

– Me sym i ein sjø av dårleg engelsk; ”the Barbaric English”, kallar me han, seier kunstnarleg leiar Guntars Godiņš. Den røynde poeten er ein av dei mest aktive latviske omsetjarane av estiske og finske verk.

Litterärt dubbeljubileum

Forfatterstudiet i Tromsø · desember 1, 2014

Lördag 29.e november inviterade Norsk Forfattersentrum och Kunstakademiet i Tromsø till firande av inte bara ett, utan två, jubileum. 2014 är det 20 år sedan forfatterstudiet i Tromsøs första kull blev utexaminerat. I år fyller ocskå studiets grundare, förkämpe och ledare under många år, professor och författare Liv Lundberg, 70 år. Hur firas då ett litterärt dubbeljubileum i den nordnorska mörkertiden? Minglar kvinnor i svart och med stora dinglande örhängen, med män i bruna kavajer med lappar på armbågarna? Blir det glada årerseenden mellan tidigare elever, prat om gamla tider och nya planer? Blir det uppläsningar där både rutinerade författare och skälvande debutanter uppvisar samma karaktäristiska (avsaknad av) mikrofonteknik? Är det publikdeltagare som stormar ut och smäller igen dörren i protest under laddade läsningar? Serveras det bacalao och rödvin i värmeljusens sken? Präglas samtalen av nuvarande studenters ångest över att inte komma in på studiets andra år, medan tidigare studenter oroar sig över den svåra andra-boken? Förenas nuvarande och gamla studenter i långa utläggningar om hur fantastiskt studiet är och hur tacksamma de är över att de är, respektive har varit, studenter där? Avslutas det hela med konjakefterfest och det goda samtalet om livets stora frågor?

Ja – naturligtvis.

Författarstudenterna önskar uttrycka ett hjärligt grattis till Liv Lundberg, och tacka Norsk forfatterssentrum, Forfatterstudiet samt de författare som läste för en fin jubileumskväll!

Läsande författare var Ingeborg Arvola, Eirik André Skrede, Ellisiv Lindkvist, Marry Somby, Jens K Styve, Mariann Aaland och Liv Lundberg. Anne Oterholm och Ruben Moi höll tal, och Bernt Simen Lund spelade cello.

Av Jenny Svensson